I kassakön på Coop.
”Du ser så fräsch, Christina! Har det hänt något?”
Tystnad
”Ja, det har det”
Tystnad
”Jag ser det på dig – du lyser lång väg! Har du träffat någon?
Tystnad
”Ja, det kan man säga.”
Tystnad
”Jag var störtförälskad i en man när jag var nitton år. För fem månader sedan ringde han mig. Han hade blivit änkling för något år sedan och visste att jag var änka. Nu är vi ett par.”
Kramar utdelas och ögon tåras.
”Kan du tänka dig det är 48 år sedan vi hade sällskap men jag tyckte jag var för ung för att binda mig. Han ville att vi skulle förlova oss.”
”Ska ni flytta ihop nu då”.
”Nej, inte ännu men han vill det”
Livets och kärlekens vägar är outgrundliga. När vi minst anar det dyker han upp igen. Mannen som vi aldrig kunde glömma.